UPPLEVELSETRIANGELN

Tre dimensioner som samverkar

Utgångspunkten för upplevelsetriangeln är att varje museiupplevelse formas i mötet mellan tre dimensioner. De finns alltid där men tar sällan lika mycket plats.

Projektets mål avgör hur du väger mellan dessa ingredienser för att skapa en meningsfull museiupplevelse.

Att väga mellan olika dimensioner

I många projekt uppstår en riktning mot någon av dimensionerna utan att den är medveten eller uttalas. Den formas av vad som driver arbetet just då, vilka frågor som ställs först och vad som får mest utrymme i processen. Över tid brukar vissa mönster bli synliga.

När fokus ligger på faktaförmedling och lärande är innehållet tydligt, sambanden finns där, och kunskapen är tillgänglig. Men utan stimulering av besökarens känslor kan upplevelsen bli svår att ta till sig. Det som är korrekt fastnar inte alltid.

När fokus ligger på känsla är närvaron tydlig och besökaren dras in. Men det som upplevs kan också uppfattas som sant – även när det är en tolkning. Det som berör mest är inte alltid det som förklarar mest.

När fokus ligger på trovärdighet och att tydligt redovisa faktaunderlag är källorna synliga, transparensen är hög och förtroendet starkt. Men upplevelsen kan fragmenteras. Det som är viktigt riskerar att kännas avlägset.

Ingen av dessa riktningar är fel, men de formar olika upplevelser och olika sätt att förstå det som kommuniceras. Oavsett var i triangeln en produktion befinner sig är det viktigt att medvetandegöra, och följa upp, hur de olika dimensionerna förhåller sig till varandra i just er museiupplevelse.

Val som formar helheten

De pedagogiska ingångarna i MEDIUM kan förstås som olika sätt att röra sig inom upplevelsetriangeln. De pekar inte bara mot vad du gör, utan också mot vilken riktning i triangeln upplevelsen tar. Vissa ingångar drar tydligt mot upplevelse. Tidsresor, multisensoriska miljöer och spektakulära uttryck skapar närvaro, inlevelse och starka sinnesintryck. De kan öppna upp för engagemang men behöver ofta kompletteras för att också bära lärande och trovärdighet.

Andra ingångar lutar mer mot lärande och förståelse. Fakta i fokus, föremålsbaserat lärande och utforskande strukturer hjälper besökaren att se samband och bygga kunskap. De skapar tydlighet, men kan behöva förstärkas för att också beröra. Sist men inte minst, finns det också ingångar som rör sig mellan flera delar av triangeln. Empati, spel och deltagande kan samtidigt aktivera känsla, reflektion och förståelse. Här uppstår ofta en dynamik där flera dimensioner samverkar, men också nya avvägningar.

Att arbeta med pedagogiska ingångar handlar därför inte bara om att välja en riktning, utan också att förstå hur olika val förstärker varandra och hur de tillsammans formar helheten.

Samtidigt finns det en dimension i triangeln som sällan uppstår av sig själv: trovärdighet. Den formas inte bara av vilket innehåll som presenteras, utan av hur vi väljer att synliggöra vad det bygger på. I museer möter publiken en miljö där mycket redan tas på allvar. Det finns ett förtroende som föregår själva upplevelsen. Det innebär att det vi visar inte bara upplevs, utan det också tolkas som kunskap. Att arbeta med trovärdighet handlar om att aktivt ta ställning till hur fakta, tolkning och gestaltning förhåller sig till varandra genom hela upplevelsen.

I MEDIUMs fördjupning Jobba med källor ges olika exempel på hur du kan redovisa källor i upplevelsebaserade format utan att störa närvaron eller känslan i nuet.

Lyfta blicken till större perspektiv

Tänk på, att samtidigt som vi behöver vara medvetna om hur vi väger mellan dimensionerna i den digitala upplevelsen, så behöver vi också vi lyfta blicken och reflektera över hur den förhåller sig till helheten – till exempel till en utställning den är del av eller till verksamheten i stort. Ibland är det genom denna helhet triangelns ingredienser samspelar tydligast, medan enskilda komponenter kan ha olika tyngdpunkter.